Lilla Räkan

Ibland kan man känna att man saknar nånting i livet.. Och när det gäller något man absolut inte kan bestämma över, så känns det lite värre.. Nästan hjälplöst.. .

Det jag saknar just nu är kärlek. Inte kärlek som man har till familj och vänner, det har jag i överflöd.. Inte för att man kan få för mycket kärlek, men ni förstår vad jag menar.  :) Kärleken man har till en pojkvän, att vakna upp bredvid den man älskar, nån man kan dela allt med, nån som man känner lika bra som sig själv. Någon som har sina små egenheter som bara just du vet om, sånt där som gör den personen till just din specielle någon. Jag saknar den kärleken.

Och just att man absolut inte kan bestämma, planera eller göra någonting för att den ska dyka upp när man behöver den som mest, gör det hela så frustrerande. Jag vill ju bara ha lite kärlek.. Är det för mycket begärt?

Ibland har singellivet helt klart sina fördelar, men det kan bli ensamt också.

Sen är det problemet med hur man hittar rätt.. Har gått på några nitar nu den senaste tiden, så när man väl känner att det kanske kan bli nånting mer, så blir det bara att "everything blows up in your face." När det händer några gånger, så blir man inte så pigg på att öppna hjärtat och visa de känslor man känner, för man vill inte bli bränd. Igen och igen och igen. Pratade en del om det här med en väninna som känner lite som jag. Hon tänkte precis som jag, att man inte vill visa att man är intresserad, för då visar man sin svaghet och när man visar sin svaghet så blir man sårad.

Kärleken är ändå lustig så, för man ger ju inte upp hoppet på att finna den igen...