Lilla Räkan

Är så otroligt less på vänner, som kallar sig vänner, när man själv hör av sig så är allt toppen. - Åh, vad kul att du ringde! Sen när man själv inte hör av sig, då försvinner den "vännen" från jordens yta. Upphör att existera. Att vara vänner är inte en envägskommunikation. Det krävs två för att konvercera och hålla en vänskap levande. Det krävs inte mycket mer än ett sms, ett samtal, hell, till och med ett mail! Whatever!

Det enda som krävs av en vän är att på nåt sätt visa att man bryr sig, tänker på en eller bara visa att man lever. Att skriva ett sms tar några sekunder av ditt liv. Ett samtal tar några minuter. En fika tar nån timme. Så att säga att man inte har tid är ren jävla bullshit. Ingen människa är så upptagen. Bara en ren idiot tror att man är så upptagen.

Har ett flertal "vänner", som blir skitglada när man hör av sig, "åh, vad längesen!", "Vi måste träffas och fika!"; "Vi måste ut och festa nån dag! Det var så längesen!"

Vet du vad? "Vi" måste ingenting. Hade du velat träffas, då hade DU hört av dig.

Jag har hellre få riktiga vänner än en drös "vänner" som hör av sig när det passar dom, eller inte alls. Jag vet vilka jag kan lita på och vara mig själv fullt ut med. Vilka man kan berätta vad som helst för, utan att dömas. Det är mina riktiga vänner. De är inte många, men de är mina. Och de värderas högt och sviks inte.

Känner du dig träffad så finns det säkert en anledning till det.

I won't waste myself on you.