Varför?
Vet inte varför det är så viktigt för folk att säga exakt vad de tycker, typ hela tiden. Jag lärde mig en gång för länge sen:
- Har man inget snällt att säga, så säg ingenting alls!
Så enkelt! Och ändå så himla svårt för folk att följa... Jag är absolut inte guds bästa barn, jag kan vara riktigt jävla elak. Det är det många som har sagt. Oftast är det med glimten i ögat och med en stor portion ironi, vilket folk kan ha svårt att förstå ibland, utan tror på största allvar att jag menade det jag sa.
Jag skulle nog aldrig kunna säga till en vän; vad fan har du på dig? Vad fan har du gjort? (tex ny frisyr, ny tatuering or what ever). I mina ögon, eller öron, är det som att säga rakt upp och ner - Vad ful du är!
Det går säkert att skämta bort, att säga att man bara skojar, att man inte tar illa upp, men sanningen är: Man tar illa upp. Gör man nån förändring på sig själv och får höra att den är ful, även om man själv är nöjd, så börjar man till slut tro på det de andra säger.
Om jag ser min vän ha fula kläder på sig eller whatever, så tänker jag kanske "inget jag skulle ha på mig", mår hon bra av att höra min åsikt? Tar hon illa upp? Blir svaret i mitt huvud "ja", då säger jag det inte. Hon får väl ha på sig vad fan hon vill, om det får henne att må bra?! Skiter fullständigt i hur hon ser ut, rosa hår, fula kläder, tatueringar i ansiktet.. I DON'T CARE. Är hon min vän, så är hon! Är det nån som sårar henne däremot, då jävlar. :)
Och det där med att av en sann vän får man höra sanningen, sure, må vara sant. Men brutal ärlighet hela tiden, det behövs inte. Linda in det i lite sockervadd ibland va?
- Har man inget snällt att säga, så säg ingenting alls!
Så enkelt! Och ändå så himla svårt för folk att följa... Jag är absolut inte guds bästa barn, jag kan vara riktigt jävla elak. Det är det många som har sagt. Oftast är det med glimten i ögat och med en stor portion ironi, vilket folk kan ha svårt att förstå ibland, utan tror på största allvar att jag menade det jag sa.
Jag skulle nog aldrig kunna säga till en vän; vad fan har du på dig? Vad fan har du gjort? (tex ny frisyr, ny tatuering or what ever). I mina ögon, eller öron, är det som att säga rakt upp och ner - Vad ful du är!
Det går säkert att skämta bort, att säga att man bara skojar, att man inte tar illa upp, men sanningen är: Man tar illa upp. Gör man nån förändring på sig själv och får höra att den är ful, även om man själv är nöjd, så börjar man till slut tro på det de andra säger.
Om jag ser min vän ha fula kläder på sig eller whatever, så tänker jag kanske "inget jag skulle ha på mig", mår hon bra av att höra min åsikt? Tar hon illa upp? Blir svaret i mitt huvud "ja", då säger jag det inte. Hon får väl ha på sig vad fan hon vill, om det får henne att må bra?! Skiter fullständigt i hur hon ser ut, rosa hår, fula kläder, tatueringar i ansiktet.. I DON'T CARE. Är hon min vän, så är hon! Är det nån som sårar henne däremot, då jävlar. :)
Och det där med att av en sann vän får man höra sanningen, sure, må vara sant. Men brutal ärlighet hela tiden, det behövs inte. Linda in det i lite sockervadd ibland va?
Kommentarer
Trackback
