Lilla Räkan

Vet innerst inne att jag inte betyder nåt för dig.
Det är en insikt som sakteliga gör sig mer och mer påtaglig. Det som alla sagt har aldrig verkat så självklart som nu. Du får mig inte att må bra, så många gånger som du lyckats bryta ner mig bit för bit, utan att ens förstå den skada du gjort. Du har gett mig mer smärta än glädje och ändå räcker det med minsta lilla positiva kommentar för att ett litet hopp ska tändas inom mig. Kanske... Den här gången så kanske...

Ändå söker jag mig till dig, gång på gång. Ett sånt självdestruktivt beteende som verkar bra till en början. Jag tror att jag kan hålla känslorna i styr. Säger att det är annorlunda den här gången, den här gången så kanske... Men vem lurar jag? Ingen annan än mig själv. Det blir alltid så här. Alla runt om mig vet det. Säkert även du. Och du har ingen aning om att jag tänker på dig precis just nu.

Du vet inte hur ont tystnaden gör. Jag är ett tidsfördriv för dig och låter mig själv vara det, utan att veta hur det bryter ner min självkänsla. Jag betyder ingenting för dig.

Men värst är nog ändå.. Att jag betyder ännu mindre för mig.