Lilla Räkan

Fick ett samtal i lördags från min äldsta och bästa killkompis Fredrik. Ååååh.. Fick sån abstinens av honom, Bollnäs, hemmafester, snöskoteråkning, filmkvällar, promenader i natten när sista bussarna gått, filminspelningar, djupa diskussioner, övernattningar i kojan, bad vid flata sten, alla kvällar på Tranan eller Tuppens, midsommar i Lillbo, X-antal fyllesamtal, hembrännarspelet (haha) och allt annat roligt vi har upplevt. Shit.. Det är en del. Jag var ju hos honom i Östersund i början av året.. Askul, men på tok för länge sen!

Så det blir nog en tripp dit inom en snar framtid. Behöver min dos av Fredrik, min vapendragare, min wingman, min partner in crime. Eller som jag sa i lördags på fyllan;

- Du är mitt Kilimanjaro bland berg! (jag är en jävla poet)

Nog för att det är det näst högsta berget.. Haha.. Inte lätt på fyllan... Kontentan av det hela är: Jag saknar Fredrik och behöver träffa honom snart.

Inte många vänner man har som man kan vara helt sig själv med, som känner en utan och innan, som man kan bryta ut i asgarv med till något löjligt internt skämt som hände för 10 år sen, som vet allt om en och ändå accepterar en fullt ut. Någon med exakt lika skruvad humor som en själv, någon som alltid finns där även om man inte träffas på flera år, som man kan träffa efter 3 år och det är som om man aldrig varit ifrån varandra.

Det är inte många som är som han.

 
Fulla i Bollnäs

Bakis i Östersund


Mitt goa retard och jag


Come back