En våg av saknad
Idag fick jag en kommentar på ett foto på facebook. Det resulterade i att jag satt och bläddrade igenom hela det albumet själv och en våg av saknad sköljde över mig. Albumet var av vår gamla hund Baloo. Det känns fortfarande inte verkligt att han är borta. Trots att vi tog bort honom sommaren 2008. Nästan som att man tror att han fortfarande är vid liv och ska komma springande runt husknuten när man är och hälsar på hos mamma.
Sen ser man så mycket av honom i Papi nu, hans son. Små saker han gör, små minspel som Baloo brukade göra. Hur han kisade med ögonen när han tittade på en. Hur han med sin kroppshållning nästan bad om ursäkt för att han fanns till, när han smög fram till en sakta och man hälsade glatt på honom och fick glada svansviftningar till svar. Vet inte om Papi alltid har varit så lik Baloo, eller om det är att man ser så mycket mer av det nu när han är borta.
Saknar honom enormt gör jag iaf och det är fortfarande med gråten i halsen som jag skriver om honom, eller tittar på bilder av honom. Han var världens finaste hund, en på miljonen och jag kommer förmodligen aldrig få en till som är i närheten av honom.
Mira Craig
One definition of seksi...
... One definition of fierce...
.. And one definition of hawt!
Kul fakta: Hon är... Norsk!
Sol!
Vi satt rätt nära husväggen först, men efter att Kata fått ett sjok med snö över sig och det mesta hamnade i hennes kaffekopp så flyttade vi ut oss lite och satt i princip mitt på parkeringen. Fy fan vad vi garvade när hon fick snön på sig.. Haha, såg så jävla roligt ut, för att inte prata om hur hennes vrål lät... :)
Kata, innan snö-överfallet.
Me & Kata
Att vända på orden
Läste en status uppdatering på facebook för ett tag sen av min kompis Jenny som spårade ur lite.. Tänkte dela med mig av den, genom henne. Jag kan vara rolig ibland, men där här är way out of my league!
- Nu är det kokta steket fläskt!
- Nu är det fläska steket kokt!
- Det måste skett en massuppfittning här?
- Men Jenny, vad lukt du gottar!
- Känner du någon som är blind, stöv eller dum?
- Nu skulle man ha en snusa dos!
- Det skulle smälta som sol i smörsken!
- Åk till Gasavatan!
- Det är roligt att orda på vänden!
- Kirren är biffad!
- Det är det enda som är levt att värta för!
Big fish
När eftertexterna började rulla så spelades iaf en underbar låt som Daniel letade rätt på åt mig. Lyssna och njut..
Gardell i mitt hjärta
Numera när jag ringer kompisar ber jag ofta lite generad om ursäkt. För att jag inte smsar istället.
”Ja, ibland går det ju faktiskt snabbare att prata än att smsa, hehe.”
Som om jag måste förklara mig.Som att jag måste motivera varför jag tvingar min kompis att tala med mig på riktigt.Ni vet när man ägnat en kvarts smsande åt att komma överens om nåt så enkelt som att luncha ihop.
Jag: ”Lunch?”
(Tio minuters väntan… )
Kompisen: ”Gärna”
Jag: ”Var?”
(Fyra minuters väntan… )
Kompisen: ”Sushin på Medborgarplatsen?”
Jag: ”Toppen!”
Kompisen: ”Halv ett?”
(Kunde käringen inte skrivit det i sitt första mess? Lite effektivitet tack! Ska det vara för mycket begärt?)
Kompisen: ”Kan vi säga ett?”
(Tre minuters väntan.)
Kompisen: ”Okej.”
(Nu måste jag själv avsluta ett mejl, svarar därför först tolv minuter senare…)
Jag: ”Vi ses!”
Kompisen: ”Kul! Kram! J”
Jag: ”Jättekuk! Kramp! J”
Sådär håller det på. Minst i en kvart.
Talat hade det gått på tjugo sekunder.
Men allt gick ju ut på att vi inte skulle behöva tala.
Lagligt snott från jonasgardell.se
