Michael Jacksons begravning

Ja.. Jag jobbade som sagt ikväll, men tv:n står alltid på i köket, så jag hängde med rätt så bra på hela ceremonin. Blev det inte lite väl kyrkligt och amerikanskt? Visst, han var amerikan. Och klyschigt nog är det många som vill ha en glad, ljus begravning, men om min son, bror, pappa ligger i en kista och man ska ta sitt sista farväl, då är väl glädje och lycka det sista man tänker på?

Jag skulle aldrig kunna stålsätta mig så och inte gråta på en nära släktings begravning. No way.

Som tur var var det två som fortfarande var "mänskliga" under talen och det var Brooke Shields, som var nära vän till Michael, och så hans dotter Paris, som bara är ett barn som saknar sin pappa. När hon talade och grät så kunde inte ens jag hålla tillbaka tårarna. Usch.. Skulle aldrig vilja förlora min mamma eller pappa.

Alla andra tal var bara tråkiga och opersonliga. Står där med sina papper och inövade tal. Blööö..

Nu när all cirkus och allt spektakel är över så kan han väl få vila i frid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0