Lilla Räkan

Igår togs Strumpan bort. Mamma ringde och frågade om jag ville vara med, men jag skulle jobba 16-07.30 så jag kände att jag inte riktigt orkade med det. Det är ju ingen rolig sak att vara med och avliva en häst och att sen åka och jobba efter det är nog inte alltför lyckat. Man blir helt känslomässigt utmattad. Jag ringde mamma sen på kvällen och frågade hur det hade gått och det hade gått jättebra sa hon, precis som med Athos (som jag var med när han avlivades). Så det gick väldigt lugnt och fint till.

Så nu ligger han begravd i hagen. Det svåraste med djur är ju att bestämma när det är dags för avlivning. När man får fundera över om man håller dom vid liv för deras skull eller ens egen. Strumpan hade ju svårt att hålla hullet sista tiden. Förra sommaren var bättre, men i sommar har han magrat av trots stödfodring under sommaren. Han var ju ett fullblod och de brukar ha svårt att hålla hullet. Vi tyckte inte att han skulle behöva uppleva en vinter till, utan att han skulle få en sista sommar och sedan vandra vidare till de evigt gröna ängarna.